Från tonårspunk till mammasunk

Jag har alltid avskytt barnvagnsmaffian. Ni vet, de där som går fem i bredd med barnvagnar framför sig, gärna syskonvagnar. De där som stannar mitt i vägen för att rätta till en mössa eller ta fram en leksak eller så. De där som högljutt kräver hjälp med att få upp deras äckeltunga vagn på bussen.

Jag tillhör barnvagnsmaffian nu. Efter sångstunden på sumpans bästa häng: öppnis så brukar vi vara ett gäng som promenerar tillbaka till centrum och vi går alltid i bredd, jag menar man vill ju höra vad alla säger. Åh vad irriterande vi måste vara. Anar jag att Oskar vill ha en leksak eller en napp eller så skulle jag glatt stanna mitt på en åttafilig motorväg, resten av världen får faktiskt vänta. Mitt barn är viktigast. Och verkligen, _vet_ ni hur svårt det är att ta sig upp för de där trappstegen på de gamla bussarna och pendeltågen? Jag är tyvärr för generad för att hojta om hjälp vilket gör att jag redan nu har ont i magen för att jag ska åka pendeltåg på måndag.

Märstalinjen.

Där går det nästan bara gamla pendeltåg.

Jag inledde redan för en vecka sedan operation övertalning på hårdrockarpappan. Hoppas att den fungerar så att han kan tänka sig att komma och hämta oss med bil efter jobbet innan repet. Då behöver jag bara åka pendeln ena vägen. Varför kan det inte gå nya tåg på märsta-södertälje linjen? Det är ju faktiskt mest den jag vill åka, till norrviken, rotebro och stuvsta.

Jag borde bli bättre på att be om hjälp på med vagnen men det är lite jobbigt tycker jag, särskilt när man ser hur ogärna folk vill hjälpa till. Fast ibland då kommer det faktiskt folk och erbjuder sig. Oftast när jag inte behöver hjälp men ändå det är så snällt av dem! Det är ju faktiskt inte så jobbigt. Bara ett litet lyft. Min vagn är nästan inte tung alls.

Vi kanske ska ta sjalen bara? Fast näe, vi ska ju vara på en dagsutflykt har jag tänkt. Behändigt att ha diverse packning under vagnen då. Blöjor och sånt, som man behöver.

Jag behöver en ny sjal. En easycare. Den är rätt dyr. Men himmel så snygg och mjuk och… alldeles alldeles underbar.

Tur att man bor längs en tunnelbanelinje. Och längs en pendeltågslinje, där det går nya tåg.

Det finns någon som läser alla mina bloggar och alla mina dagboksinlägg och liknande på andra communitys. Den här någon har aldrig kommenterat någonting. Vilket man såklart inte behöver men om man har träffats ett flertal tillfällen i verkligheten så tycker jag att man efter att ha läst i alla fall 20 gånger att jag är gravid eller att min son fötts kan klämma ur sig ett grattis. Det hör till god sed.

Idag har vi storhandlat för nästan tvåtusen och dessutom använt tre kuponger. Hur många vuxenpoäng genererar det? 300?

Oskar satt i den där lilla utfällbara stolen nästan hela tiden och slog på ett pastapaket. Mammas lilla plutt, tänk vad han kan!

Jag stötte ihop med en tjej ur mammagruppen där, hon storhandlade också och köpte också blöjor med kuponger. Det är vuxet att stöta ihop med folk man känner på stormarknaden och prata blöjpriser.

This entry was posted on söndag, november 26th, 2006 at 0:29 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.