Hur kommer det sig att nästan all barnmat på burk är orange? Hur tänkte dom då? Morot och tomat i all ära, det är både gott och nyttigt men absolut överlägset svårast att få bort när det kladdats med maten. Och hur aptitligt är det när allt är en orange gegga?
Nu när allt bråte och saker-vi-inte-vet-var-vi-ska-ställa är utrensade ur blivande barnrummet, nåväl: nästan utrensade iaf så återstår ju bara den stora frågan om hur vi ska inreda det.
Med ojämna mellanrum får jag för mig att jag och Barnet ska fixa mat så att den är klar ganska precis när Pappan kommer hem (något slags femtiotalhemmafrukomplex måhända?) det brukar gå till ungefär såhär:
Idag har jag varit på rymmen. Jag vinkade glatt hejdå till Pappan och Barnet och åkte in till stan, köpte tidningen och åt lunch. Alldeles själv. Jag satte mig vid bordet allra längst in, det där bordet som man aldrig hade kunnat sitta i med barnvagn, eller ens med barnmatstol och så beställde jag varm mat som jag visste att jag skulle få äta innan den kallnade. Det var rätt skönt att kunna äta med båda händerna utan att behöva leta efter krypande barn under bordet eller lyfta bort barn som pillrar i väggurtagen eller på andra farliga saker.