Från tonårspunk till mammasunk

Igår morse, eller ska jag säga natt? (Klockan var 05:50) var jag på väg till tunnelbanan för att ta mig till Det Stora Sjukhuset för ännu en arbetsdag då jag mötte min granne som var på väg hem från sin arbetsnatt.
Sånt känns alltid lika pissigt, ungefär som när man är på väg till jobbet på en helgmorgon och möter folk som är på väg hem från krogen men då får man iaf känna sig lite fräsch. Eller ännu värre: när man är på väg hem från jobbet vid tiosnåret på kvällen och tunnelbanan är full av folk som är på väg från förfesten till krogen. Själv är man på väg hem för att sova fem timmar innan det är dags att åka till jobbet igen (tack för det eu!)

Väl på tunnelbanan sitter det en tjej i trettioårsåldern i sätet snett framför mig med en sån där sovmask på sig.
(fast hennes var svart i siden med fluff på)

Hur tänker man då?

Jag blev så fascinerad att jag nästan glömde att kliva av tåget vid centralen vilket resulterade i att jag missade röda linjen med typ 20 sekunder. Bittert.

Det fick mig att tänka på tjejen som för några år sedan alltid klev på i västra skogen, dukade upp kaffetermos, smörgåspaket och frukt. Tog fram sin DN och sedan frukosterade i lugn och ro.
till saken hör att blåa linjen liksom tar slut vid kungsträdgården vilket gav henne max 7 minuter att få sig alltihopa på och det tog henne till stadshagen innan hon ens var klar med förberedelserna.

Hur tänker man då?

Men ändå: Rätt skön stil.

Apropå västra skogen så kan jag inte låta bli att fnissa när jag åker förbi där ibland.
(det som inte syns på bilden är att skulpturerna dessutom har ett vitt streck som liksom går som en skåra rakt ner)

Hur tänkte konstnären då?

This entry was posted on torsdag, november 1st, 2007 at 13:34 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.