Ibland kommer jag försent
Jag är en tidsfascist.
Jag avskyr folk som kommer försent men mest av allt så avskyr jag att själv vara försenad.
Jag vill helst vara på plats tio minuter innan utsatt tid. Alltid.
Hårdrockarpappan är tidsoptimist. Tillsammans brukar vi vara framme ganska så prick.
Det är ganska jobbigt att vara tidsfascist och småbarnsförälder.
Om vi ska på utflykt kan det gå till såhär:
Kvällen innan: Jag tänker lite smart att jag ska packa färdigt skötväskan, ställa iordning matsäcken och leta reda på skorna.
Lite senare kvällen innan: Justdetja. Förbereda utflykt.
Sängdags kvällen innan: Jaja, det hinner jag imorgon, vi ska ju inte gå hemifrån förrens vid tiosnåret. Dessutom finns det säkert blöjor och sånt i den redan. Jag ställer ingen klocka, Barnet vaknar ju ändå alltid innan sju.
Utflyktsdagen: Barnet tar sovmorgon till åtta. Jag vaknar av att Barnet sitter brevid mitt huvud med sin kissiga blöja och petar mig i näsan.
Kravlar oss ut i köket.
Kommer smart nog ihåg att ta av Barnet pyjamasen innan vi äter havregrynsgröt.
Glömmer osmart nog att sätta på Barnet en mössa eller iaf ett regnställ.
Barnet bestämmer sig för att sked för sked lägga all gröt i sitt hår.
Klockan är alldeles för mycket och tappar upp ett bad till Barnet.
Under tiden plockar Barnet upp alla saker ur skötväskan och gömmer dom på några olika ställen i lägenheten.
Barnet badar.
Barnet vattnar Mamman med vattenkannan.
Således måste Mamman byta kläder.
Klockan är nu verkligen alldeles för mycket och jag jagar Barnet runt lägenheten och försöker kasta på honom kläderna.
Går och byter om till torra kläder själv.
Under tiden: Barnet får tag i gamla gröttallriken och kladdar in det i sina nyligen rena kläder.
Byter Barnets kläder.
Packar skötväskan men nya saker. Hinner inte leta efter det som egentligen skulle med.
Klär på Barnet ytterkläder. Gallskrik, ålning och vilda protester.
Klär på mig själv.
Glömde dra igen dragkedjan på Barnets jacka.
Måste alltså klä på Barnet igen.
Äntligen klara!
Barnet bajsar.
Av med alla ytterkläder.
Operation blöjbyte inleds.
Barnet kliver i bajsblöjan.
Letar efter rena strumpor.
På med alla ytterkläder.
Fort ut innan nästa hinder uppstår.
Så om jag någon gång är några minuter försenad, Så kanske ni iaf kan förstå varför.
november 13th, 2007 at 1:46
*s* Förstår…
november 13th, 2007 at 1:47
btw, tiden på bloggklockan är somrig…
november 13th, 2007 at 14:34
*stort skratt* F´låt, jag kunde inte låta bli att garva! En hysteriskt rolig redogörelse för hur det kan bli ibland när man ska någonstans med barn. Ser framemot att få återkomma med egna redogörelser så småningom!
november 14th, 2007 at 19:47
Åh! Tack för den påminnelsen om hur det var att ha småbarn. Du rörde om i mitt inre och den där lilla nostalgiska morsan vaknade till liv. Trots att mina barn är så stora nu kan jag bara nicka, hålla med och säga - känner igen det där.
Kvällens asgarv - tack för det!
november 14th, 2007 at 19:55
Monica: jag vet, knäppisklocka, måste be min personliga datorsupport att fixa det!
Kottemamman: Och jag ser också jättemycket fram emot alla redogörelser fråm kottefamiljen!!!
Anna: Åh, varsågod =o) Kul att folk uppskattar det man skriver!
november 18th, 2007 at 14:02
Åååååh vad jag passar på att så mycket som möjligt uppskatta det faktum att jag inte har barn
november 19th, 2007 at 8:15
sicken underbar blogg! har aldrig varit här förut, men är nu fast from detta inlägg
november 20th, 2007 at 19:20
Collin: Gör det =o) Men det är ju underbart nästan jämt.
Elin: Åh, vad glad jag blir *rodnar* Välkommen hit!
november 24th, 2007 at 13:15
Åhh jag förstår absolut varför du är försenad då. Förlåt gumman jag förstår att det är svårt och irriterande ibland när det är såna där mornar hemma hos dig men samtidigt låter det jättemysigt och härligt :o)
Underbart t.o.m.
KRAAAAAM!
februari 1st, 2008 at 20:32
Blir oxå nostalgisk.
Minns när ja passade småsyskonen när Sandra klättrade upp på skötbordet å försökte sätta på sej en av Jakobs blöjor (fast hona va för gammal för blöjor) för att hon ville va en pojkbäbis. Så när ja försökte få ner henne så tog Jakob sej tillfället till akt att försöka stoppa huvudet i toaletten.
Så när ja hindrade honnom från att dränka sej själv så börjar Sandra försöka sätta på sej blöjan igen.
Så ja fick pendla mellan Sandra som höll på att ramla av skötbordet i sina försök att fästa blöjan å Jakob som iderligen vid ovakade tillfällen försökte stoppa huvet i toaletten.
Jisses Sandra är 13 nu.