Från tonårspunk till mammasunk

Jag vaknade imorse och upptäckte att någon klistrat igen mina ögonlock.
Några minuter senare förstod jag att jag bara var riktigt riktigt trött.
Tvingade upp ögonen och mötte ännu en underbar arbetsdag.

men nu ska jag inte vara gnällig, jag har faktiskt fått en trevlig löneförhöjning alldeles precis och dessutom så gillar jag mitt jobb. Jag skulle ha lite mer fritid bara.

Eftersom jag inte köpt julklappar till andra än Barnet ännu (och knappt ens till honom) så börjar jag bli lite stressad så jag stannar till vid Åhlens city på väg hem.
Jag gillar Åhlens city, dom har liksom det mesta.

Väl framme (försök att ta er fram lite lätt och smidigt på en perrong på t-centralen i rusningstid själva så ska ni se) så tänkte jag gå i rulltrapporna upp för att spara lite tid och dessutom träna rumpan lite. Slå två flugor på smällen s.a.s, men icke! Alla stockholms amatörer var ute samtidigt idag och alla hade de rulltrapporna i Åhlens city som mål.
Det var inte ens så att alla stog på vänster sida i rulltrappan, då hade jag ju muttrandes kunnat ta mig förbi på höger sida men neeejdååå, hälften stod på höger sida, en fjärdedel på vänster sida och resten måste alla ha tagit medalj senast det var en tävling i hur man långsammast går upp för en trappa på längsta möjliga tid.

Slutligen framme på rätt avdelning hittar jag tro det eller ej en julklapp till min underbara syster (tillika Barnets gudmor) men kan så klart inte bestämma mig för om jag ska köpa den eller inte eller kanske i en annan form, jag försöker vela så effektivt som möjligt men ringer sedan Den Ömme Morfadern som har mångårig träning i att hjälpa mig att bestämma mig.
Han svarar såklart inte.
Ringer Mormoderns jobb. Hon svarar inte.
Jag bestämmer mig alldeles själv.
Det känns fortfararande jobbigt.

Hittar en julklapp åt Den Ömme Morfadern.
Velar mellan två saker och kan verkligen inte bestämma mig.
Ringer Hårdrockarpappan som svarar andra gången, de är mitt i ett blöjbyte (på Barnet mind you)
Jag försöker låta mer positiv på den ena saken (som jag nästan bestämt mig för) vilket går Hårdrockarpappan helt förbi, troligtvis eftersom är mitt i ett blöjbyte och jag ringer aningens olägligt vilket jag såklart inte bryr mig ett dugg om. Jag måste ju fatta ett beslut.
Hårdrockarpappan väljer den saken jag nog inte ville välja, om jag kunde välja.
Är på väg att ringa Den Ömme Morfadern för råd men kommer på i sista stund att det ju är en present till honom och hindrar mig själv.

Fattar modigt ett beslut och väljer det som Hårdrockarpappan inte valde. Kaxigt va?

Sådär, då var det bara resten av julklapparna kvar att handla, julmat kvar att laga och en storstädning av hemmet som behöver göras. Fast när jag ska hinna det vet jag faktiskt inte.

Åker ner till barnavdelningen för att se om de har några fina kläder Barnet kan ha på sig på julafton, har nog bestämt mig för att inte handla på sexistiska storkedjorna så ickefeminist jag är.

Har ni försökt handla på en barnavdelning veckorna innan jul förut?
Efter att förgäves försökt kryssa fram bland barnvagnar och skrikande ungar ger jag upp och kastar mig fram så fort jag ser en lucka, hållar på att riva av en sån där ståbräda som sitter fast i en tämligen ful barnvagn men jag menar vaddå? Är ungen stor nog att stå på en bräda är den väl stor nog att gå själv, den har väl inte lepra i benen eller?
Och har den lepra i benen så kanske den skulle kunna få en liten rullstol istället för att vara ivägen med sin ståbräda?
Jag överblickar avdelningen på några sekunder som en van shoppare, stressar ut samtidigt som jag väser “Ursäkta kan du AKTA på dig” med så glad röst jag bara kan.

Då ringer Hårdrockarpappan och undrar om jag möjligen kan handla bönor på vägen hem?
“Självklart älskling” kuttrar jag samtidigt som jag puttar ikull en tant med rollator som stod och sölade

Ner till Hemköp och hittar bönorna relativt snabbt med tanke på att de alltid har byggt om där mellan gångerna jag går dit.
Jag går inte dit så sällan men de bygger om ofta.
Medan jag plockar åt mig bönor kommer jag på att jag ska vara lite smart och handla ingredienserna till lite julgodis som jag tänkt göra.
Jag hittar inte godiset där. Det måste vara den första affären någonsin som gömmer godiset för sina kunder.
Alltså så står jag och köar i en kvart för att få köpa en burk bönor för tio pix.

Och jag som var sugen på hämtmat.

This entry was posted on onsdag, december 12th, 2007 at 22:46 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.