När en tvååring inte vill sova
Efter att ha lekt hela förmiddagen i Mulle Mecks temapark tillsammans med bästisen ville Barnet inte under några som helst omständigheter sova middag.
Man skulle kunna tro att en eftermiddag fylld av lek och stoj två trotsiga tvååringar emellan skulle göra Barnet lagomt trött till kvällen.
Ack så jag bedrog mig.
Eller rättare sagt. Vill man inte sova så vill man inte. Tydligen.
Såhär var vår kväll, min och Barnets.
- Ska du ge pappa en godnattpuss?
Pappan får en godnattpuss.
-Och mamma?
-Niej!Gååå.
Barnet krånglar sig ner och springer och lägger sig i föräldrarnas säng.
Lockar in Barnet i hans rum med en saga om bilar.
Läser världens tråkigaste bilbok och pekar på diverse konstiga fordon.
Lägger Barnet i sängen.
Skrik, panik och stooora tårar.
Desperat kamp för att få kliva ur sängen.
Barnet måste tvångt ha strumpor.
Och inga byxor.
Eller jo förresten. Fast några speciella. Inte pyamasbyxorna. Absolut inte dom.
Barnet rotar glatt igenom sina kläder. Tar triumferande fram ett linne.
Den ömma modern får nog och hystar Barnet i säng.
Barnet gör en tjurrusning ut ur sitt rum och kastar sig ner i föräldrarnas säng.
Kräver att jag ska ligga brevid.
Möblerar om kuddarna i fem minuter.
Vill inte ha täcke. Eller jo. Fast inte täcket utan mammans gamla sammetsbyxor. Justdetja. Byxor. Barnet vill såklart ha byxor. Helst sammetsbyxorna. Eller nej. Men gärna ett täcke.
Mamman tröttnar.
Bär in arga Barnet på hans rum. Han får sitta i mitt knä mendan vi sjunger sånger ur sångboken.
Barnet vänder sig om och gosar in sin näsa i min halsgrop. Han luktar gudomligt.
Mamman sjunger fyra verser av Vargsången. Efter två sover Barnet.
Vaknar såklart när jag ska lägga honom i sängen.
-UUUUUUUUUUUUUPPPPPPPP
Lyfter upp Barnet som omedelbart somnar igen. Lägger ner honom och mig i vår säng och passar på att pussa, bara fjäderlätt på hans mjuka, mjuka barnkind.
Nu ligger han och Stor-katten och sover bredvid varandra.
De tar upp en hel 180 cm säng. Vart de stackars föräldrarna ska sova tas det tydligen ingen hänsyn till.
Sa jag att Barnet fyllde två år för drygt en månad sen?
juni 24th, 2008 at 9:08
Känner tyvärr igen det här allt för väl… :0)
juni 24th, 2008 at 9:40
Hoppsan! Det var inte en lätt nattning! Love läste Mulle Meck i sin säng och somnade utmattad men så hade ju han sovit lite lagom lunch oxå.
Är väldigt avis på att han kan somna i ditt knä (även om det kanske e jobbigt just då) det verkar sååååå mysigt! Love vill ju vara själv i sin säng när han somnar med nallen, Jon Blund o en bra bok (oftast iaf!).
Hoppas ni fick sova någonstans inatt…
juni 26th, 2008 at 12:23
Tänk att det där låter som en beskrivning av MIG när det är läggdags…
juni 27th, 2008 at 19:43
Det låter inte som en lätt match det där med var och när man ska sova.
Jag förstår att det var riktigt jobbigt men det låter så otroligt härligt ändå i mina öron :o) Hurra för en dundergo mamma, Mikaela.
juli 1st, 2008 at 21:18
* skrattar massor * Åh jag känner igen det där, min dotter blev 2 år i april och trotsåldern är på intåg, jösses vilka strider det blir ibland, ditt inlägg är som taget ur vårat liv. De gråa håren kommer öka i rasande fart känns det som.
Kram!!
juli 6th, 2008 at 22:52
Men vart bor ni då? vi tyckte att Rissne såg jättemysigt ut och blir inte alls ledsna om vi skulle få något där. Visst kan det kännas jobbigt att flytta, mest för att vi har en underbar lägenhet här i göteborg, ett jättebra dagis och många vänner, i Stockholm har jag många vänner, men sen är allt annat osäkert såklart. Man hittar ju inte ett ställe att bo på över en natt precis.
Jag gillar verkligen din blogg, det är HÖG igenkänningsfaktor i allt du skriver. Idag har varit riktigt jobbigt att få lillan att sova efter många timmar i bilden hem från Stockholm. Puhh!
Ha det riktigt bra!