Från tonårspunk till mammasunk

Jag tänkte inleda med att skriva att det är ju inte ofta jag blir upprörd men nu är jag det. Det vore dock en ren och skär lögn så det kan jag ju inte inleda med. Att jag är upprörd precis just nu är visserligen sant men att jag inte blir det så ofta är tyvärr ljug, alltför ofta så så beter sig folk så dumt att min klocka stannar.

Just idag så passerade Hårdrockarpappan och jag plattan. (Barnet var med Faster E-a på äventyr)
Klockan ett varje vardag så delar frivilliga och anställda från Klarakyrkan ut kaffe och smörgås på plattan till hemlösa och andra av samhällets utstötta. (Eller såklart så nekar de inte någon vad jag vet men förtäringen är avsedd för “att möta våra tilltufsade vänner” läs mer här)

Så där, en bit ifrån kaffevagnen står det en tjugo-nånting kille i designkläder och backslick och mumsar i sig kyrkans mackor. Jag vill inte ha fördomar om hur en hemlös människa ser ut och måhända var den här grabben utan bostad men med den klockan pantsatt så hade han haft råd med ett mindre cafe.

Varför då?

Varför är man så snål, egocentrisk eller korkad att man äter upp de smörgåsar som är avsedda till de i stockholm som faktiskt hungrar. (Både efter maten och kontakten Klara erbjuder)

Hur tänker man då?

I övrigt: Heja Klarakyrkan som gör så mycket viktigt arbete i stockholms innerstad. Ni är fantastiska!

This entry was posted on torsdag, juli 10th, 2008 at 19:05 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.