Det är lätt att tröttna på människor som tror att allting som någon annan har införskaffat är gemensamt. Ja, i ett gemensamt hem är allt mitt såklart vårt men på tex en arbetsplats är allt mitt banne mig mitt.

Som exempel kan tas det här med egna muggar.

(Låt mig bara påpeka att följande inte har någonting med min arbetsplats att göra. Vi köper med jämna mellanrum 40 likadana muggar på Ikea som vi sedan delar systerligt på)

Jag pratade häromveckan med en vän. På hans arbetsplats har de några gemensamma koppar. Trivsamt för kaffedrickare men trist om man vill dricka en stor kopp frukostthe. Således köper vännen en stor kopp som han ställer på jobbet.

Det är väl ok att andra använder ens mugg när man inte är där. Rätt trist att behöva diska den efter andra hela tiden. Men det suger att komma till jobbet med theklämman i högsta hugg (min vän skulle aldrig dricka påsthe, det är för amatörer) och inte hitta sin mugg. Leta över hela kontoret för att sen se den i näven på en av höga cheferna när han är på väg in till ett möte.

Här har jag några alternativa handlingsplaner till min vän:

1. Kasta dig fram med ett avgrundsvrål och slit muggen ur höga chefens hand.

2. Stövla in på mötet och ryck åt dig muggen samtidigt som du väser: Den är min!

3. Hämta två koppar, stövla in på mötet. Häll lugnt över kaffet från din mugg till de två kopparna. Gå ut igen utan ett ord.

4. Som ovanstående men lägg till ett: Det ska väl lära dig. Kaptialistsvin.

5. Meddela höga chefen under dagen att du inte kommer hinna ha projektet färdigt till deadline då du var tvungen att gå ut och köpa en ny mugg eftersom någon verkar ha stulit din.

6. Affichera kontoret med bilder på din mugg och texten saknad under.

Vilket alternativ min vän valde?

Efter att ha haft näven knuten i fickan ett tag så gick han och diskade den efter att höga chefen inte gjort det.