Idag åkte vi för att köpa en julgran min lilla familj och jag.

Ganska fort hittade vi en finfin julgran.

Är den inte lite stor? frågade jag

Inte då svarade Hårdrockarpappan

Så vi köpte granen och åkte hem.

Alltså, stor och stor. Det beror väl på vad man jämför med.

I jämförelse med ett trevåningshus är den väl inte så stor men jämför man med en fiat så är den rätt stor faktiskt.

Men den gick in i lägenheten. Ganska precis 0,5 cm tillgodo till taket dessutom.

Där stod vi och kände oss rätt nöjda med vår finfina julgran som visserligen tar upp större delen av vardagsrummet men ändå fick plats.

Då kom jag på att jag ju handlat en väldigt söt julgransstjärna som skulle sitta i toppen. Visserligen inte överdrivet stor men garanterat större än 0,5 cm.

Vilda disskussioner utbröt på facebook, kan man eller kan man inte klippa av toppen?

Eller kan vi kanske såga upp ett hål till grannen? Inte så stort, bara sådär så julgransstjärnan får plats liksom.

Skitisamma bestämde jag mig för tillslut, och klippte av toppen.

Så förmodligen har min gran tappat vartenda barr lagom till den tjugotredje.

Nåväl, en mycket ivrig femåring pyntade granen med glitter och kulor och jag hängde upp de mycket ömtåliga glasänglarna jag köpte i berlin för några år sedan.

Julefrid och Carl Larssonstämning rådde i vårat hem som ni kanske förstår.

Hårdrockarpappan åkte till kvällsöppen galleria för lite julklappshandling och kanske någon födelsepresent?

I år har jag önskat mig:

att slippa diska i ett helt år.

att komma hem från jobbet/spaweekend/lyxig new yorkresa och köket är färdigrenoverat

ett bröllop

I den ordningen.

Men nu kom jag bort från ämnet.

Hårdrockarpappan har lämnat byggnaden. Barnet vägrar somna och har kommit upp av en triljon olika orsaker såsom: tänk om det är en drake i sovrummet fastän du inte tror på dom?

Då rasar granhelvetet.

Skyldig: Honkatten.

Gissa vems älskade ömtåliga glasänglar som gick sönder.

Men det är ändå rätt skönt. Allt är som vanligt igen liksom.