Idag lämnade jag Barnet tidigt på dagis, de skulle åka till junibacken på utflykt.
Själv åkte jag in till stora staden, åt mysig frukost och handlade upp lite av våra surt förvärvade pengar på livsnödigheter som nya sovrumsgardiner, ljus i olika färger och former, roliga dricksglas, fina kläder (obs till Barnet!) och såpbubblor.
Jag är sjuk.
Magsjuk.
Inte en lika dödlig variant som den för två veckor sedan visserligen men inte helt trivsamt ändå.
Hårdrockarpappan lever lite i en omvänd värld.
Hemma hos oss är brödet vänt åt fel håll, smöret på smörkniven är på fel sida, saxarna är konstiga och såssleven är svår att hälla ur.
Om man är högerhänt vill säga.
22:a december.
Barnet är inplanerad på dagis. Jag är ledig.
Ska mellan 9 och 15: Plocka undan alla saker som envisas med att befinna sig på fel plats i lägenheten, dammsuga och skura golv.
Slå in julklappar.
Trilla köttbullar.
Vika ett tvättberg.
Stryka.
Träna.
Idag pratade Barnet och jag om vem det är som bestämmer. Är det kanske kungen?
Icke, det gör bussen som har en flagga.
Äntligen är det slut på kortbyxesporterna (snart iaf. Göteborg ska bara klämma till solnatattarna först)
Jag kan inte bestämma mig.
Just nu diskuteras det om man ska få bära niqab som förskollärare.
Här skulle det finnas ett inlägg där jag förfasades över att människorna i Ensam mamma söker är ungefär jämngamla med Hårdrockarpappan och mig men ser minst tio år äldre ut.
Hårdrockarpappan och Barnet ska åka och tälta om några dagar. Tillsammans med annan hårdrockarpappa och dennes underbara dotter.
Barnet kommer utvacklande från sitt rum.
Barnet: Maaammaaa (klagande röst)
Den ömma modern: Vad vill du raring, ska vi inte sova?